Vilda ätbara växter i stan och tankar kring föroreningar

Vad vet vi om maten i butiken?

Det kan lätt dyka upp många osäkerheter om att plocka och äta vilda växter. En av de större handlar ofta om föroreningar och var vi plockar växterna, kanske speciellt när vi är i stan.

Men jag skulle vilja starta från en lite annan vinkel.

Hur kommer det sig att vi ofta litar på maten i butiken, medan vi känner oss osäkra på maten som växer vilt och som vi själva kan plocka?

Vad vet vi om maten i butiken? Hur den är framodlad, vad den är besprutad med, vilka medel som använts för att maten ska se fräsch ut – så mycket längre än en normal livslängd? Tar vi alltid ekologiska val i butiken och kan de inte ändå ha vuxit intill en väg? Eller att en djur har varit där och kissat eller bajsat?

Kanske behöver vi stanna upp i vår rutin, titta på vad vi väljer och fundera på vad som ligger bakom våra val.

Hur jag tänker

Kanske är det så att vilda växter i sig är mer motståndskraftiga och kan hantera föroreningar på ett annat vis än framodlade. Kanske är det så att vi blir mer motståndskraftiga om vi äter dem.

Enligt studier tar växter upp väldigt lite föroreningar och träd i synnerhet är i själva verket effektiva reningsverk. Det sägs att av det som växter ändå tar upp, finns det mesta i rotsystemet eller utanpå.

Har du spanat in en gammal soptipp där det finns många vilda ätbara och medicinska växter? Att plocka där sägs vara helt okey. Tio meter från väg sägs också vara ett bra generellt riktmärke.

När jag känner mig osäker brukar jag återkomma till tanken om hur vi ofta blint litar på massproducerad mat i butiken och att vilda ätbara växter sägs vara mer näringsrika och innehålla mer fytokemikalier (ämnen i växter som inte är näringsämnen) än vår framodlade mat.

Vad jag undviker

Jag undviker besprutade områden som golfbanor och parker, att plocka nära industrier med utsläpp och stora vägar där vatten med bensin och föroreningar rinner ner.

Det kan växa stora hav av brännässlor på kvävegödslad mark eller nära gödselhögar. Även om det kännas lockande att plocka där, kikar jag helst efter nässlor på annan plats. Nässlor tar nämligen lätt upp kväve ur jorden och omvandlar det till nitrit som är skadligt för oss.

En växt som du kanske vill lägga på minnet är backskärvfrö. Ingen verkar riktigt veta varför men den lilla vännen är helt orimligt duktig på att ta upp anrika tungmetaller. Du vill alltså vara försiktig med att äta den eller veta lite mer om marken du är på, innan du plockar.

Vill du plocka lav gör du troligen bäst i att undvika ställen som du tror är eller har varit förorenade. Lavar lever länge och många är bra på att samla på sig föroreningar. Samtidigt sägs dom vara bra reningsverk, kanske även för våra kroppar?

Besprutat sidospår

Jag skulle också vilja säga något om ett- och fleråriga ätbara blommor, som vi inte hittat vilda eller själva odlat från frö eller stickling. Växter vi köper, som penséer och hibiskusblommor, kan vara besprutade och bland annat innehålla retarderingsmedel. 

Många retarderingsmedel får man inte använda i Sverige, men vissa är godkända. Medlet gör växten mer kompakta och på till exempel hibiskusar blir bladen hårdare och tätare i vävnaderna. När medlet släpper blir växten lite rangligare och bladen lösare, de blir större och mer ljusgröna. Vänta gärna något år tills du tror att medlet gått ur växten innan du äter blommorna.

Om du har fönsterlava i din adventsljusstake går den att äta, men tänk på att lavan du köper kan vara besprutad. Samma gäller julgranen, ifall du skulle vilja använda barren.


Vi har skapat en serie med påminnelser där vi genom vilda ätbara växter förkroppsligar hur vi är naturen och hur naturen rör sig genom oss. Vill du bli påmind?