Även giftiga växter kan ha sin tid och plats.
Vi har utvecklats ur naturen för att kunna extrahera näring från jorden och solljus från växterna. Och fingerborgsblomman får mig att tänka att det nog inte finns något i naturen som är helt igenom giftigt för oss. Mer att allt har sin tid och plats. Och ytterst noggrann hantering och dosering.
Fingerborgsblomman räddar liv som hjärtmedicin i den konventionella vården, samtidigt som den kan leda till döden genom hjärtsvikt och förkammarflimmer. Att extrahera och dosera de aktiva växtämnena kräver kunskap och teknik, det överlåter jag till experter och laboratorium.
Mer om fingerborgsblomman och andra växter att vara varsam med lite längre ner.
Går det att testa om en växt är giftig?
Att provsmaka en växt för att se om den är giftig, är kanske inte det bästa rådet. Sprängört sägs vara så giftig att en enda tugga kan döda en vuxen människa. Det finns även växter som skadar kroppens organ på längre sikt. Om du har identifierat en växt, och vet att den inte är dödlig eller skadlig, kan du stegvis känna in hur din kropp reagerar:
1) Börja med att gnida växten mot din hud, kanske handen, och vänta för att se om du får några utslag.
2) Om du inte får någon reaktion på huden, gnid växten mot läppen och vänta för att se om du får några utslag där.
3) Om du inte fått någon reaktion, fortsätt genom att smaka en liten bit och observera hur det känns under de kommande timmarna. Kanske vill du börja med att tugga och sedan spotta ut.
4) Om allt känns bra, smaka en lite större bit och observera under de kommande dagarna.
Tänk på att en växt kan se olika ut beroende på var den växer, hur mycket solljus den får, näringen som finns i jorden och att den kan ha icke ätbara lookalikes. Var noga med att identifiera! Giftinformationscentralen är en källa jag återkommer till för att kolla upp om en växt är giftig. Och bland annat Den virtuella floran för att identifiera och läsa om förväxlingsrisker.
Några av de mest giftiga växterna i Sverige
Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea) räddar liv som hjärtmedicin, men är samtidigt mycket giftig att äta. De verksamma ämnena är bland annat glykosiderna digitoxin och digoxin, och att dosera dem är svårt. Speciellt bladen kan orsaka hjärtsvikt och förkammarflimmer som kan leda till döden. Fingerborgsblomma kan hittas förvildad i stora delar av Sverige.
Stormhatt (Aconitum-arter) som äkta stormhatt och nordisk stormhatt innehåller ett förlamande nervgift som sägs ha använts som pilgift vid mord och avrättningar. I väldigt små doser kan den också verka smärtstillande. Vi kan hitta äkta stormhatt i det vilda Sverige men den är sällsynt. Vanligare är nordisk stormhatt som växer vilt i mellersta och norra Sverige, speciellt i fjälltrakten. Vi har även en odlad variant, trädgårdsstormhatt, som sägs vara lika giftig och kan ses förvildad i närheten av gamla trädgårdar.
Familjen flockblommiga växter
Bland de flockblommiga växterna finns några riktigt giftiga växter, tillsammans med de ätbara växterna spansk körvel, hundkäx och kirskål. Här finns risk för förväxling!
Sprängört (Cicuta virosa) finns i hela landet och växer i vattenbryn eller på fuktiga ställen. Det finns tillfällen då kor trampat sönder plantor som flutit i land och blivit förgiftade när de druckit vattnet. Hela växten, särskilt roten, innehåller giftet cicutoxin och cicutol.
Odört (Conium maculatum) innehåller ämnet koniin som angriper nervsystemet, vilket kan leda till muskelförlamning och kvävning. Nivån av giftighet sägs bero på växtstället och farligast är odörten om den växer mörkt och kallt. Odört har använts medicinskt som lugnande och smärtstillande medel och sägs tidigt ha använts som bedövningsmedel vid operationer. Växten är relativt sällsynt och verkar minska i antal.
Vildpersilja (Aethusa cynapium) kanske låter ofarlig och nästan lite lockande, men är mycket giftig och innehåller precis som odört bland annat ämnet koniin som angriper nervsystemet. Du kan hitta vildpersilja i trädgårdslandet, sparsamt i södra och mellersta Sverige och mer sällsynt längre norrut.
Vild palsternacka (Pastinaca sativa) särskiljer sig genom sina gula blommor och kan förväxlats med bolmört. Roten är ätbar men bladen har fytotoxiska ämnen likt björn- och jätteloka. Man kan få kraftiga brännsår och svårläkta ärrbildningar av palsternackas växtsaft i kombination med solljus. Ha gärna handskar och långärmat om du skördar roten i solljus. Växten är relativt vanlig i södra Sverige.
Familjen potatisväxter är giftig i olika utsträckning
Ha koll på belladonna (Atropa belladonna), besksöta (Solanum dulcamara), bolmört (Hyoscyamus niger), nattskatta (Solanum nigrum) och spikklubba (Datura stramonium). Samtliga innehåller olika typer av alkaloider som till exempel solanin och atropin, som i fel dos kan orsaka förgiftningar och även vara dödliga. I rätt dos kan de däremot vara lugnande och kramplösande.
Belladonna hittas sällsynt förvildad i Sverige. Besksöta förekommer från södra Sverige upp till mellersta Norrland. Bolmört sägs sällsynt förekomma och ibland tillfälligt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandskusten. Nattskatta kan hittas tillfälligt på odlade ställen, kring gårdar och i trädgårdar. Spikklubba kan hittas på spridda platser i Västsverige men är ovanlig.
Våra vanliga potatisväxter som potatis, aubergine, tomat och paprika innehåller också ämnet solanin. Har du ledvärk kan du testa med att ta bort dessa från din kost då solanin kan skapa ledvärk i kroppen.
Lokorna
Om du är på span efter vilda, ätbara och medicinska växter som till exempel kvanne kan det vara klokt att komma ihåg att det finns förväxlingsrisk med björnloka och jätteloka.
Björnloka (Heracleum sphondylium) är ätbar, samtidigt har den furokumariner i sin växtsaft vilket kan ge kraftig irritation och blåsor vid kontakt med huden. Effekten hos furokumarinerna försvinner när växten tillagas eller torkas. Skörda försiktigt så du inte får växtsaften på dig. Växtsaften är så kallat fototoxisk, det vill säga att reaktionen blir större om huden utsätts för solljus. Björnloka är vanlig i nästan hela landet utom längst i norr.
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är betydligt större än sin släkting björnloka och har ännu kraftigare fototoxiska egenskaper. Jätteloka kan hittas förvildad i främst södra och mellersta Sverige.
Hur är det med smörblommor och sippor?
Smörblommor (Ranunculus-arter) och sippor (Anemone-arter) innehåller ämnen som kan skapa magbesvär och har egenskaper som kan ge irritation och sveda i munnen och svalget.
Går det att äta lav?
Varglaven (Letharia vulpina) innehåller vulpinsyra som kan angripa det centrala nervsystemet och leda till andningsförlamning. Varglaven har minskat i Sverige och sägs nu vara sällsynt. Alla andra lavar som hittats i Sverige går att äta, även om de flesta först bör urlakas.
Inte giftiga men håll koll på mängden
Många vilda växter är kraftfulla och läkande att använda. Samtidigt kan organ och system i kroppen skadas om en äter dem regelbundet och i en större mängd. Vi behöver veta hur vi ska använda växterna och basera det på vår unika kropp och situation. Om till exempel njurarna har det kämpigt, vid graviditet eller om du äter läkemedel, behöver du vara extra varsam.
Enbusken (Juniperus communis) har bär (eller kottar som de egentligen heter) som är fantastiska smakkamrater. De skarpa, djupt söta och skogiga enbären har egenskaper som är slemlösande, utrensande och som stärker nervsystemet och ökar blodcirkulationen. Men att äta enbär regelbundet och att ta mer än fem till sex stycken kan riskera skador på njurarna.
Harsyra (Oxalis acetosella) används också medicinskt, samtidigt är de rika på oxalsyra. Får vi i oss mycket oxalsyra kan det vara svårare för kroppen att ta upp mineraler och det kan binda kalk. Oxalsyra kan även orsaka störning i nervsystemet och vår muskulatur. Om du tillagar harsyran minskar oxalsyran.
Ängssyra (Rumex acetosa) kallas ibland för “Nordens citron” och innehåller precis som harsyran höga halter av oxalsyra.
Johannesört (Hypericum perforatum) innehåller bland annat ämnet hypericin som kan leda till minskad nedstämdhet och oro. Man har även sett att ämnen i örten kan påskynda nedbrytningen av vissa läkemedel, så var försiktig med johannesört om du äter anti-depressiva mediciner, p-piller eller annan medicin. Är du känslig för solljus bör du undvika salva eller olja med johannesört i kombination med längre tid i solen, för det kan ge allergiska reaktioner på huden.
Renfana (Tanacetum vulgare) kan användas som krydda och den sägs vara nerv- och magstärkande, förbättra matsmältningsbesvär och vara maskdrivande. Enligt Svenska Örtasällskapet innehåller renfana ämnen som hindrar förruttnelse och har tidigare använts i det syftet. Det giftiga ämnet thujon finns i renfana i liten mängd.
Gråbo (Artemisia vulgaris) sägs vara muskelavslappnande och lätt upphöjande. Gråbo innehåller terpenföreningar som stimulerar hjärtat och centrala nervsystemet. I större mängd kan det skapa hypnotiska och psykedeliska effekter. Gråbo förknippas därför med intuitiva processer och sägs vara ett hjälpmedel för klardrömmar.
Malört (Artemisia absinthium) är släkt med gråbo, vilken den också kan förväxlas med. Ämnen i malörten sägs stimulera sekretionen av matsmältningssafterna och har traditionellt använts för att lindra mag- och tarmbesvär. Man har man hittat det skadliga ämnet thujon i malört. Vid större mängd kan det orsaka förgiftning med upplevelser av svindel, kramper och hallucinationer.
Vi har skapat en serie med påminnelser där vi genom vilda ätbara växter förkroppsligar hur vi är naturen och hur naturen rör sig genom oss. Vill du bli påmind?