Giftiga växter

Närma dig växten och lita på delen i dig som är en del av jorden.

Vi har utvecklats ur naturen för att kunna extrahera näring från jorden och solljus från växterna. Plantor är hela tiden verksamma i våra kroppar, utan att vi behöver göra någonting. Växtvisdomen lever i oss, vi behöver bara påminnas.

Några av de mest giftiga vilda växterna används medicinskt och räddar liv, men det är svårt att dosera de aktiva ämnena. Andra vilda växter kan vara läkande och kraftfulla att använda då och då, samtidigt som ofta och mycket kan skada organ och system i kroppen.

Vi behöver veta hur vi ska använda växterna och balansera mängden baserat på vår unika kropp och situation. Och vi behöver vara extra varsamma om till exempel njurarna har det kämpigt, vid graviditet eller om vi äter läkemedel.

Testa dig fram?

Att provsmaka en växt för att se om den är giftig, är kanske inte det bästa rådet. Sprängört sägs vara så giftig att en enda tugga kan döda en vuxen människa. Om du har identifierat en växt, och vet att den inte är skadlig eller dödlig, kan du känna in växten stegvis och på ett försiktigt vis känna in hur kroppen reagerar. 

1) Börja med att gnida växten mot din hud, kanske handen, och vänta för att se om du får några utslag.

2) Om du inte får någon reaktion på huden, gnid växten mot läppen och vänta för att se om du får några utslag där.

3) Om du inte fått någon reaktion, fortsätt genom att smaka en liten bit och observera hur det känns under de kommande timmarna. Kanske vill du börja med att tugga och spotta ut.

4) Om allt känns bra, smaka en lite större bit och observera under de kommande dagarna.

Tänk gärna på att en växt kan se olika ut beroende på var den växer, hur mycket solljus den får, näringen som finns i jorden och att den kan ha icke ätbara lookalikes. Beroende på hur mycket eller på vilket vis vi har varit tillsammans med växter kan någon tycka vissa växter är lika även om någon annan upplever dem som olika.

Några av de mer giftiga vilda vännerna 

Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea) räddar liv som hjärtmedicin, men är mycket giftig att äta. De verksamma ämnena är bland annat glykosiderna digitoxin och digoxin. Speciellt bladen kan orsaka hjärtsvikt och förkammarflimmer som kan leda till döden. Fingerborgsblomma kan hittas förvildad i stora delar av Sverige. 

Stormhatt (Aconitum-arter) som nordisk stormhatt och äkta stormhatt innehåller ett förlamande nervgift som sägs ha använts som pilgift vid mord och avrättningar. I väldigt små doser kan den också verka smärtstillande. Vi kan hitta äkta stormhatt i det vilda Sverige men den är sällsynt. Vanligare är nordisk stormhatt som växer vilt i mellersta och norra Sverige, speciellt i fjälltrakten. Vi har även en odlad variant som sägs vara lika giftig, trädgårdsstormhatt, som kan ses förvildad i närheten av gamla trädgårdar.

Att umgås med familjen flockblommiga växter

Spansk körvel, hundkäx och kirskål är spännande karaktärer och smaker att utforska. Men, några av Sveriges mest giftiga växter tillhör samma familj – innan vi lärt känna dem kan det finnas risk för förväxling.

Sprängört (Cicuta virosa) finns i hela landet och växer i vattenbryn eller på fuktiga ställen. Det finns tillfällen då kor trampat sönder plantor som flutit i land och blivit förgiftade när de druckit vattnet. Hela växten, särskilt roten, innehåller giftet cicutoxin och cicutol.

Odört (Conium maculatum) innehåller ämnet koniin som angriper nervsystemet, vilket kan leda till muskelförlamning och kvävning. Nivån av giftighet sägs bero på växtstället och farligast är odörten om den växer mörkt och kallt. Odört har använts medicinskt som lugnande och smärtstillande medel och sägs tidigt ha använts som bedövningsmedel vid operationer. Växten är relativt sällsynt och verkar minska i antal.

Vildpersilja (Aethusa cynapium) kanske låter ofarlig och nästan lite lockande, men är mycket giftig och innehåller precis som odört bland annat ämnet koniin som angriper nervsystemet. Du kan hitta vildpersilja i trädgårdslandet, sparsamt i södra och mellersta Sverige och mer sällsynt längre norrut.

Vild palsternacka (Pastinaca sativa) särskiljer sig genom sina gula blommor och kan förväxlats med bolmört. Roten är ätbar men bladen har fytotoxiska ämnen likt björn- och jätteloka. Man kan få kraftiga brännsår och svårläkta ärrbildningar av palsternackas växtsaft i kombination med solljus. Ha gärna handskar och långärmat om du skördar roten i solljus. Växten är relativt vanlig i södra Sverige. 

Familjen potatisväxter är giftiga i olika utsträckning

Ha gärna koll på belladonna (Atropa belladonna), besksöta (Solanum dulcamara), bolmört (Hyoscyamus niger), nattskatta (Solanum nigrum) och spikklubba (Datura stramonium). Samtliga innehåller olika typer av alkaloider som till exempel solanin och atropin, som i fel dos kan orsaka förgiftningar och även vara dödliga. I rätt dos kan de vara lugnande och kramplösande.

Belladonna hittas sällsynt förvildad i Sverige. Besksöta förekommer från södra Sverige upp till mellersta Norrland. Bolmört sägs sällsynt förekomma och ibland tillfälligt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandskusten. Nattskatta kan hittas tillfälligt på odlade ställen, kring gårdar och i trädgårdar. Spikklubba kan hittas på spridda platser i Västsverige men är ovanlig.

Ämnet solanin finns även i potatisväxter som potatis, aubergine, tomat och paprika. Har du ledvärk kan du testa med att ta bort dessa från din kost då solanin kan skapa ledvärk i kroppen.

Dom omtalade lokorna

Om du är på span efter vilda, ätbara och medicinska växter som kvanne kan det vara klokt att komma ihåg att det kan finnas förväxlingsrisk med björnloka och jätteloka.

Björnloka (Heracleum sphondylium) är ätbar, samtidigt har den furokumariner i sin växtsaft vilket kan ge kraftig irritation och blåsor vid kontakt med huden. Sköra alltså försiktigt så du inte får växtsaften på dig. Växtsaften är så kallat fototoxisk, det vill säga att reaktionen blir större om huden utsätts för solljus. Effekten försvinner när växten tillagas eller torkas. Björnloka är vanlig i nästan hela landet utom längst i norr.

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är betydligt större än sin släkting björnloka och har liknande men ännu kraftigare egenskaper. Jätteloka kan hittas förvildad i främst södra och mellersta Sverige.

Hur är det med smörblommor och sippor?

Har du funderat kring smörblommorna (Ranunculus-arter) och sipporna (Anemone-arter) i backarna och på ängen? De innehåller ämnen som kan skapa magbesvär och har irriterande egenskaper som kan ge sveda i munnen och svalget.

Äta lav?

Alla utom en sorts lav som hittats i Sverige går att äta. Den giftiga varglaven (Letharia vulpina) innehåller vulpinsyra som kan angripa det centrala nervsystemet och leda till andningsförlamning. Varglaven har minskat i Sverige och sägs nu vara sällsynt. Många lavar innehåller mycket bittra och beska ämnen och bör urlakas, för i större mängder kan lavens syra irriterad våra magar.

Håll koll på mängden och hur länge

Enbusken (Juniperus communis) har bär som är fantastiska smakkamrater. Det skarpa, djupt söta och skogiga enbäret har egenskaper som sägs vara slemlösande, utrensande och som stärker nervsystemet och ökar vår blodcirkulation. Men mer än fem till sex bär (eller kottar som de egentligen heter) och att äta dem under många dagar i följd kan riskera skador på njurarna.

Harsyra (Oxalis acetosella) används också medicinskt, samtidigt är den rik på oxalsyra som kan vara klokt att vara lite varsam med. Får vi i oss mycket oxalsyra kan det vara svårare att ta upp mineraler och det kan binda kalk. Oxalsyra kan även orsaka störning i nervsystemet och vår muskulatur. Oxalsyra reduceras vid kokning.

Ängssyra (Rumex acetosa) kallas ibland för “Nordens citron” och innehåller precis som harsyran höga halter av oxalsyra.

Johannesört (Hypericum perforatum) innehåller bland annat ämnet hypericin som kan leda till minskad nedstämdhet och oro. Man har sett att ämnen i örten kan påskynda nedbrytningen av vissa läkemedel så var försiktig med johannesört om du äter anti-depressiva mediciner, p-piller eller annan medicin. Är du känslig för solljus bör du undvika salva eller olja med johannesört i kombination med längre tid i solen, för det kan ge allergiska reaktioner på huden.

Renfana (Tanacetum vulgare) kan användas som krydda och den sägs vara nerv- och magstärkande, förbättra matsmältningsbesvär och vara maskdrivande. Enligt Svenska Örtasällskapet innehåller renfana ämnen som hindrar förruttnelse och har tidigare använts i det syftet. Det giftiga ämnet thujon finns i renfana i liten mängd.

Gråbo (Artemisia vulgaris) sägs vara muskelavslappnande och lätt upphöjande. Gråbo innehåller terpenföreningar som stimulerar hjärtat och centrala nervsystemet. I större mängd kan det skapa hypnotiska och psykedeliska effekter. Av bland annat de anledningarna förknippas gråbo med intuitiva processer och sägs vara ett hjälpmedel för klardrömmar.

Malört (Artemisia absinthium) är släkt med gråbo, vilken den också kan förväxlas med. Ämnen i malörten sägs stimulera sekretionen av matsmältningssafterna och har traditionellt använts för att lindra mag- och tarmbesvär. Man har man hittat det skadliga ämnet thujon i malört. Vid större mängd kan det orsaka förgiftning med upplevelser av svindel, kramper och hallucinationer.

Vill du kolla upp en specifik växt?

För att kolla upp om en växt är giftig återkommer jag ofta till Giftinformationscentralen. För att identifiera, se förväxlingsrisker och veta mer om utbredning gillar jag bland annat Den virtuella floran.


Vi har skapat en serie med påminnelser där vi genom vilda ätbara växter förkroppsligar hur vi är naturen och hur naturen rör sig genom oss. Vill du bli påmind?