Plocka i rytm med naturen

“Studera rytm, rytm är livets bärare” / Rudolf Steiner

Det finns ingen tydlig början eller slut, den skapande kraften är konstant. För vilda växter finns det heller inte en för oss förutsagd tidpunkt eller bestämt antal. Vissa år kommer inga almfrukter och andra år blir det mängder med ekollon.

Att följa rytmen i naturen ger oss en möjlighet att känna vår relation med jorden. Kanske kan det hjälpa oss att släppa taget och känna livet, i oss och allting runtomkring.

Snön smälter och tjälen släpper

Tidigt på våren när tjälen släpper, stiger saven hos björken och trädets växtkraft sätts igång. Då kan vi tappa och dricka saven.

Den här tiden är bra för att ta upp vilda rötter. Näring och verksamma substanser har samlats i rötterna under hösten och vintern för växtens överlevnad. Några vilda rötter som du kanske vill kika efter är maskros, lomme, tistel och stensöta. Du kan även plocka och äta rot och rotstocken från vass och kaveldun.

Till havs

Vissa arter av tång, som sockertång, kan vi börja ta upp redan under tidig vår. Vi kan fortsätta med andra arter som blåstång och knöltång fram till mitten och senare delen av hösten. 

Bladen spricker ut

Ser du späda maskrosblad på marken? Eller rallarrosens rödaktiga skott? Då är det läge att plocka dem, tillsammans med unga skott och blad från daggkåpa, löktrav, kärleksört, snärjmåra och de mineralrika nässlorna och grobladen. Vi kan också plocka granens skott och unga blad från träd som bok, lönn och rönn. Plocka i den takt de tittar fram.

Varför unga blad?

Studier visar att yngre blad ofta innehåller högre koncentration av kemiska ämnen för att skydda plantan. Till exempel innehåller kirskålen fytoncider, ett ämne som växten utsöndrar för att skydda sig från insekter och rovdjur. Det sägs att när vi tuggar på bladen triggas ett enzym i kirskålen, vilket gör att de skyddande ämnena utsöndras i vår kropp. Våra kroppar kan reagera på det genom att öka aktiviteten av en typ av vit blodkropp som dödar infekterade celler och stärker vårt immunförsvar.

Yngre blad är även generellt lättare att äta. Äldre bli kan bli hårdare, mer svårtuggade och svårsmälta. Bladen kan även bli beska när de blir äldre och de unga bladen har ofta mindre oxalsyra i sig. Ätbara stjälkar kan också bli träiga efter blomning, som hos svinmållan.

En del växter kommer igen när vi plockar dem eller klipper ner dem, till exempel våtarv, brännässla och daggkåpa. De växterna kan vi skörda och äta hela säsongen.

Blommorna knoppar och slår ut

När det är tid att blomma lägger växterna sin energi i blommorna och så småningom fröna. Det finns många olika blomknoppar som vi kan äta, bland annat knopparna hos ängsbräsma, maskros, vild gräslök, olika tistlar och ramslök.

När vi plockar blommor vill vi helst plocka dem nästan helt utslagna. I det stadiet har blommorna som mest aktiva växtämnen. Hur ”nästan helt utslagna” ser ut kan vara olika beroende på typ av blomma. För till exempel johannesört brukar man hitta både knoppar, nästan utslagna, helt utslagna och vissna blommor tillsammans – så gör så gott du kan.

Kika efter ätbara blommor som viol, tusensköna, hägg, gökärt, lind, syren, fläder, malva, rödklöver, ljung och vresros. Kanske hittar du även tallblommor med pollen innan den hunnit spridas med vinden. Kanske är du sugen på att plocka kolven hos kaveldun eller ta till vara på den stora mängd pollen som bildas.

Frukt och bär

Blommorna tappar sedan sina kronblad och vi kan se hur frukter och bär börjar växa fram och skifta i färg. Kanske vill du plocka fläderbär, havtorn, nypon, smultron, blåbär, lingon eller björnbär. Kanske har du också turen att vara där det växer åkerbär och hjortron. Och kanske hittar du förvildade äpplen, körsbär och körsbär.

Fröer, nötter och ollon

För bäst utbyte av aktiva växtsubstanser vill vi plocka fröer när de är helt mogna. Vi kan äta fröer från bland annat almträdet, maskros, brännässla, spansk körvel, svartkämpe och svinmålla.

Under hösten släpper en del träd nötter och ollon, och kanske hittar vi hasselnötter, bokollon, äkta kastanj eller ekollon.

Inför vintern

Senare under hösten när näringen börjar smyga sig ner i roten för vinterns vila är det läge igen för de vilda rötterna. Kanske är du nyfiken på roten till humleblomster, rallarros, spansk körvel eller nejlikrot.

Efter första frosten

Bär som aronia, slånbär, tranbär och rönnbär innehåller garvsyra som gör att vi kan uppleva en kärv smak när vi äter dem. Om vi plockar dessa bär efter att det varit frost en natt, omvandlas garvsyran, bären blir sötar och de sammandragande effekterna mindre. Om du inte har tålamod att vänta till frosten kommer eller om du tror att fåglarna kommer hinna före så kan du lägg bären i frysen, för det har en liknande effekt.

Innan snön kommer kan vi lägga på minnet var sommargyllen växer och komma tillbaka dit mitt i vintern och plocka. Om du gräver lite under snön kan du hitta gröna blad fullproppade med C-vitamin.

Vintervila

Under vintern är barr från gran och tall fulla med C-vitamin. Det är också en fin tid att plocka lavar och bark. Vi kan äta innerbarken från björken och det inre skiktet av bark från gran och tall. Bark plockas helst under sen vinter eller tidig vår.

Nypon som sitter kvar på buskarna sedan i höstas kan se lite skrumpna ut, men de är fortfarande fullt ätbara.

En del bär, som kråkbär och tranbär, kan hålla sig bra under hela vintersäsongen. Kanske hittar du några under en snöfri promenad eller kan skörda dem tidigt på våren när snön har smält.

Enbusken med sina enbär kan vi plocka oavsett säsong och skörda i alla stadier av vitgråa, gröna och blåsvarta bär. Under vintern kan vi även hitta och äta björkens vinterknoppar och fröna hos vassen.

Sedan är det vår igen och en ny cykel av liv.


Vi har skapat en serie med påminnelser där vi genom vilda ätbara växter förkroppsligar hur vi är naturen och hur naturen rör sig genom oss. Vill du bli påmind?