Tallbark kan få din kropp att minnas vad du är en del av.
Vi har alla en biologisk mamma, en mormor, en gammelmormor. Och någonstans långt där bak finns vår gemensamma mamma, jorden. Hon lever fortfarande och ger oss luft att andas, vatten att dricka, mat och läkande växter.
Men i en värld full av distraktioner är det lätt att glömma bort vårt ursprung. Var vi kommer ifrån och vad vi är en del av. Det gör att vi även lätt tappar bort oss själva, och tar beslut som inte gynnar oss i längden.
Var tar du dina beslut ifrån?
De flesta av oss är tränade i att fatta alla våra beslut med hjärnan. Men beslut tagna från hjärnan är inte sällan grundade i rädsla.
Genom att äta vilt växande mat, som tallbark, kan vi rikta om fokuset från hjärnan och till kroppen. När vår kropp blir påmind om vad vi är en del av kan vi få kontakt med vårt djupare jag, med vår magkänsla och intuition. Härifrån kan vi fatta helt andra beslut.
Tallens inre bark kallas kambium. Den kan ätas rå och är mjuk och söt, likt kokoskött. Full av vitaminer och mineraler. Fortsätt läsa om du vill veta mer om tallbark och för att baka fröknäcke med tallbarksmjöl.
Tallbark
Hej tall
Det sägs att du kom till Skandinavien efter att inlandsisen drog sig tillbaka. Men senare forskning visar på att du har en fantastisk förmåga att anpassa dig till klimatförändringar, och att du troligen övervintrade inlandsisen. Din höjd kan gå till över 30 meter och du verkar trivas på olika slags mark, gärna varm, torr och mager jordmån där du har sällskap av lingon och renlav.
Jag har förstått att du kan bli 700 år gammal. Vilket betyder att våra barnbarnsbarnsbarnsbarnsbarnsbarnsbarn kan få träffa dig om vi planterar ett frö av dig idag. Men då behöver vi nog ha lika bra förmåga att anpassa oss till klimatförändringar som du.
Kalorier är inte allt
Tallen (Pinus sylvestris) har ett inre lager – ett tunt, mjukt, lite gummiaktigt och gräddfärgat skikt som påminner om kokoskött. Du hittar det bakom det andra ofta rustikt rödskimriga lagret av bark. Det inre lagret är lätt att skala av med en kniv och fullt av stärkelser, vitaminer, mineraler, socker och fibrer.
Tallens andra lager av bark är inte lika kaloririkt som det inre lagret, men kalorier är inte den enda anledningen till varför vi vill äta något. Forskning har visat att det andra lagret bland annat innehåller en typ av tanniner som kan stödja en sund cellfunktion. Och det sägs att samer har använt både det andra och det inre lagret i mjölblandningar.
Bark i fröknäcket
Våren är en bra tid att ta bark. Då växer trädens bark och ny bark bildas som ännu inte har hårdnat på trädet. Men ta helst inte bark från levande träd om du inte är säker på vad du gör. Det kan skada eller döda trädet. Har en tall fällts för att användas till virke eller nyligen blåst ner – passa på att ta vara på barken! Men tänk på att bark inte ingår i allemansrätten.
När du vill baka med tallbark, kör torkad bark i en matberedare till ett pulver. Blanda sedan ut det vanliga mjölet med lite av tallbarksmjölet.
Ingredienser till fröknäcke med tallbark:
1 dl linfrön
1 dl pumpakärnor
1 1/2 dl solrosfrön
3 dl majsmjöl tillsammans med några matskedar tallbarksmjöl
3/4 dl olivolja
3 dl kokande vatten
1/2 tsk flingsalt
Rosmarin, fänkålsfrön eller annan krydda
1. Rör ihop alla ingredienser utom flingsalt och knåda till en deg. Låt degen vila 10–15 min.
2. Dela upp degen på två plåtar med bakplåtspapper och kavla ända ut i kanterna. Lägg ett bakplåtspapper över degen när du kavlar för att degen inte ska fastna på kaveln. Låt degen vila några minuter till.
3. Strö över flingsalt. Ta en kniv och skär skåror i den storlek du tycker blir bra.
4. Grädda i ugnen på 150 grader i cirka en timme. Stäng sedan av ugnen och låt fröknäcket vara kvar i cirka 30 minuter på eftervärme med lätt öppen ugnslucka.
5. Ät! Och förvara resten torrt.
Genom att närma oss vilt växande mat kan vi återskapa kontakten med vårt ursprung och hitta tillbaka till oss själva.
Artikeln är en del av vår serie med påminnelser som genom vilda, ätbara och medicinska växter förkroppsligar hur vi är naturen, för att återskapa kontakten med oss själva. Vill du bli påmind?
